Rapport från medlemsmötet i Norsk – Svensk Forening 27 September 2012

Möte med Marie Göranzon och Jan Malmsjö  – två svenska scenkonstnärer

”En sån underbar dag som i dag … ” sjöng Jan Malmsjö i Marie Göranzons radioprogram ”Sommarpratarna” i Sveriges Radio för någon månad sedan. En sån underbar dag är det i dag, när Norsk – Svensk Forening kan hälsa välkommen till två av Sveriges mest kända scenkonstnärer. Paret är bägge knutna till Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm, och just nu aktuella i teaterversionen av Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Stjärnorna är dessutom äkta makar.

goranzon-malmsjo-015
Marie Göranzon, Annika Jankell, och Jan Malmsjö

Oslobesöket varade i dagarna tre med fullspäckat program, utöver torsdagskvällens möte med föreningens medlemmar, möte med norska teatervänner och besök på vårt nya Ballett & Operahus, Vigelandsparken och nya Hoppbakken i Holmenkollen, med praktfull panoramutsikt över Oslo.

goranzon-malmsjo-010
Kerstin Rådetorp, ordförande i Norsk–Svensk Forening tackar Ingrid Hjelt af Trolle, Sveriges Ambassadör i Oslo för att husera arrangementet

Vårt svenska Voksenåsen öppnade sviten i det nybyggda ”Utsikten” för det celebra paret och Sveriges ambassdadör – Ingrid Hjelt af Trolle – inviterade Norsk – Svensk Forening att hålla medlemsmötet i det vackra residenset i Inkognitogaten. Residenset fylldes raskt upp till mötet med efterföljande mingling. Efter minglingen hade ambassadören inviterat paret och några gäster till en festligt arrangerad  middag i residenset.

goranzon-malmsjo-007
De norska teatergästena Toralv Maurstad, Gudrun Waadeland och Svein Erik Brodal på första raden

Efter ambassadörens välkomsthälsning och ordförarens innledning med presentationer av norska teatergäster, bl a Toralv Maurstad, Gudrun Waadeland och Svein Erik Brodal hälsades också mötets moderator från Stockholm välkommen – Annika Jankell – välkänd svensk profil, journalist och programledare för radio och TV i Sverige.

Hur började din teaterbana, Marie? ”…  jag är född i Linköping, mina föräldrarna hadde ett litet hotell och där kom jag ofta i kontakt med skådespelare, som berättade om teatervärlden för mig. Jag sökte mig så småningom till Dramatens elevskola i Stockholm. Jag gick den tre-åriga utbildningen 1964- 1967, och jag fick tidigt genom Erland Josephsson huvudrollen i Fröken Julie. Det var en tuff tid.

Och hur började teaterlivet för dig, Jan? ”… Jag vankade redan som barn på Hippodromen i Malmö, numera Malmö Stadsteater, bland ballettflickornas ben och kjolar, 12 år gammal sträckte jag stolt på mig och sa jag att jag skall in på Dramaten …” Efter andra försöket kom jag in på Dramatens elevskola,” och tillade med ett litet skratt ”Jarl Kulle kom inte in förrän efter fjärde försöket.”

På sitt skickliga sätt lotsade Annika paret genom många intressanta frågor från teaterkarriärens början, och genom ett nu mer än 40-årigt äktenskap, hur de möttes i teaterstycket ”Pojken i sängen,” av Vilgot Sjöman, där huvudrollen var planerad för Lars Ekborg, men han blev sjuk. På initiativ av Marie tillfrågades Jan Malmjö. Jan och Marie blev förälskade, inte helt problemfritt, då båda var gifta på var sitt håll.

Nu blev det vadslagning i Dramatens ensemble om förälskelsen skulle hålla. Tidsaspekten för vadslagningen varierade från två till sex veckor, Margareta Krook och Lena Nymans uttalande var på parets sida. Lena Nyman uttryckte sig på sin karaktäristiska Stockholms-dialekt, ”… det här, det kommer å hålla för alltid…” Marie blev Jans tredje fru och Jan blev Maries andra man. Som Jan uttryckte sig: ”Min tredje frus första man är en kollega inom teatern.”

Marie pratade om roller som spelats, den tuffa och ibland grymma teatermiljön, speciellt bland kvinnliga skådespelare, där många inte orkar upp till toppnivå.  ”Svälj inte slutorden, Marie sa Ulla Sjöblom, som sedan blev Maries instruktör

Lars Hansson, dåtidens megastjärna blev en kollega till Jan och gav honom vissa råd.

”Det bästa jag vet är att vara någon annan, jag vet vad jag blir efter rollen,” sa Jan, som 1950 var yngst i ensemblen och som nu är äldst, men glad och tacksam för att få vara med i gänget. Paret Malmsjö är det enda paret, som har gemensam loge på Dramaten.

De berättade om Ingmar Bergmans chefstid på Dramaten och Jan nämnde mötet med Omar Sharif, som blev en vän. (Anm. Omar Sharif är en egyptisk skådespelare, mest känd för sina roller i klassikerna Doktor Zhivago och Lawrence of Arabia.)

Den stolte fadern Jan berättade om sonen Jonas, som gick i skola i England i Good Speaking och för att lära sig skriva manus. Det var väl inte föräldrarnas högsta önskan, men Jonas blev också skådespelare i slutändan.

I Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander var Max von Sydow tänkt för rollen som den psykopatiska biskopen. Men Erland Josephsson föreslog ”… ta Malmsjö ….”  Biskopen skulle ha skägg och vara korpulent. Jan var slank och utan skägg och samtidigt engagerad i en annan roll utan skägg – så han svarade att det var otänkbart. Bergman ger sig och Jan får rollen utan skägg och blir en slank biskop. Under inspelningen sa Ingmar Bergman till Jan. ”Faen, vad du är lik min farsa.”

Marie pratade om att det numera finns för många 40-åringar, det är nästan bara vi, som är så här gamla.  Det finns allt för få äldre skådespelare, på grund av att nästan en  hel generation har gått bort och nämnde speciellt Lena Nyman, Margareta Krook, Lars Ekborg, Tage Danielsson, Allan Edvall m fl

Till slut kom Annika med frågan: Hur gör man för att komma ihåg alla sina repliker? Jan nämnde viktigheten av att hålla sig i form. Han nämnde sina två maratonlopp vid 50 år och 70 år, som han genomfört. Han använder sig av bandspelare och gör ofta rebusar av replikerna. Marie stryker och memorerar, löser korsord, har gärna radion på i bakgrunden, gör något annat samtidig som hon memorerar. ”Varje dag går jag genom mina repliker- och motspelarnas,” avslutar Marie mötet med megaparet Göranzon och Malmsjö.

Ordföraren tackade skådespelarparet med äventyrs- och bilderboken ”Veien blir till mens du går” av livskonstnären Ferdinand Finne (1910-1999)

Till alla tre, Marie, Jan och Annika med en boken ”I takt och utakt,” som belyser utvecklingen i norsk-svenska relationer genom de senaste 50 åren.

En Skål, för Marie och Jan som båda 2012 rundar jämnt årtal, med en flaska – Champagne André Cloet 1911.

Ett varmt och innerligt tack till – Annika Jankell – som på ett skickligt sätt lotsat oss genom resan, när ni båda delade med er av minnen och livshistoria från ett rikt liv.

Tack alla tre för att ni kom till oss.

Kerstin Rådetorp/ordf i Norsk – Svensk Forening

 

 

Utdrag från Wikipedia:

Marie Göranzon – av över 40 rolltolkningar – nämner vi Eleonora i Strindbergs Påsk, Nina i Tjechovs Måsen, titelrollen i Fröken Julie, Alice i Strindbergs Dödsdansen, TV-produktioner,  medvirket u mer än 30 filmer, i Norge mest känd som en av stjärnorna i krimserien Beck.

 

Jan Malmsjö –  en av Sveriges mest allsidiga scenkonstnärer – debuterade som 9-åring på Hippodromteatern i Malmö, hela Sveriges sång- og dansmann, men også i stor grad känd för stora seriösa roller som Strindbergs Dödsdansen, Spöksonaten, Ibsens Gjengangere, Hamlet och John Gabriel Borkman.

 

Några musikaler för tanken automatisk till Jan Malmsjö: Stoppa världen, jag vill hoppa av, My Fair Lady, Chicago, La Cage Aux Folles…

 

För norsk publikk är Jan Malmsjö kanske mest känd som den psykopatiska biskopen i Ingmar Bergmans film – og TV-serie Fanny och Alxander.

 

Som sång- och musikartist tänker vi kanske på En sång en gång för längesen, Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Halleluja, Vår bästa tid är nu, En sån underbar dag som i dag …

Kommentera